MV Locals – Anne Liedtke och Maria Decker

Hur man får med Strandhalle Binz och Schäferei Westphal i nätverket

Ta till exempel historien om Strandhalle i Binz och den kände kocken Toni Münsterteicher, som – istället för att svara på förfrågningarna – först bokade ett bord under täckmantel för att testa vad de båda håller på med där. Hans omdöme blev till slut: “Det är ju ganska häftigt, det vill vi gärna vara med på.” Eller historien om Schäferei Westphal, vars ägare ställde ett krav: Skaffa 20 hjälpredor till vår fårklippning så är vi med. I slutändan löste sig allt även här. “Vissa saker måste man helt enkelt förtjäna – de kan man inte köpa för pengar, bara med passion och charm”, säger Maria. 

På bordet serveras Tafelspitz av Rügen-nötkött samt ost och grönsaker från Naturhof Otto. ”Allt vi serverar kommer från ön eller åtminstone från regionen”, säger Maria. Totalt ingår nu cirka 25 regionala producenter, restauranger och jordbrukare från ön Rügen i nätverket; bara under det senaste året har fem nya gastronomiska partners och nya partners från jordbrukssektorn, såsom Zirkower Naturrind, anslutit sig. Convivo – som leds av Josef Kloiber och Marion Stahl – har varit med från början, men även Altefähr och Strandhaus.

Och allt fler producenter och restaurangägare vill vara med – och samarbetar även sinsemellan. “FINC-stiftelsen producerar till exempel mjöl, och den österrikiske kocken, som arbetar mycket med mjöl och deg, köper nu mer från stiftelsen. De nätverkar alltså även med varandra – vilket gör att de regionala producenterna i ännu högre grad hittar sin väg in i restaurangägarnas kök här på ön.”

Den mobila endagsrestaurangen

På stranden stannar just ett par från Dresden till vid cykelvägen; de har semestrat på ön i flera år, men har ännu inte hört talas om “Auf den Tisch”, säger de och tittar på det uppställda tältet och pianisten som just börjar spela en ny låt. Anne hoppar upp och ordnar en flygblad.

På parkeringen står idag bilar från Hildesheim, Bielefeld och till och med Hamburg. ”Det finns många gäster som nästan känner sig som lokalbefolkningen, eftersom de har kommit till samma plats i flera år – de uppskattar ön väldigt mycket och hör precis lika mycket till våra gäster”, säger Maria. 

Även här knyts nya kontakter. En gång anordnades till exempel ett evenemang med fårklippning hos fåraherden Westphal, för att lära känna arbetet, djuren och även ön bättre. Å andra sidan bjuder de båda kvinnorna ibland även in producenterna till middagarna. Vid middagen på Strandhaus var till exempel den herde som levererat lammen på plats och berättade hur han sköter sina djur. Ibland passar det bra att göra en rundtur i förväg, som på Naturhof Otto. ”Vi tar i princip med oss restaurangen till producenten, bygger upp allt där för en dag och lagar maten på plats”, förklarar Maria. För att hitta rätt människor till nätverket och rätt råvaror till menyn har de båda ätit sig runt hela ön.

Först ska man klippa en åker

Men varför passar ”Auf den Tisch” på Rügen, men inte på Amrum, Spiekeroog eller Usedom? Maria har bott här med sin familj i några år. Förutom hennes man Damon och sonen Otto ingår numera även taxhunden Daisy i familjen. Det hon uppskattar mest med Rügen är att det finns så mycket utrymme för nya saker – och hur mycket ön har att erbjuda både kulinariskt och jordbruksmässigt.

”För mig handlar det framför allt om att göra orten ännu mer livsvärd.” För Anne är det viktigt att fylla en lucka som hittills ofta har förbises på Rügen: ”Knappast någon vet att man kan äta riktigt gott här och hur stor den kulinariska mångfalden är.” Med det menas för övrigt även lokalbefolkningen, som vid evenemangen ibland lär känna människor på ön som de aldrig sett förut – trots att de också bor på Rügen. “Vi verkar ha träffat rätt – att erbjuda något som inte fanns tidigare och därmed möjliggöra ett möte mellan människor som annars inte skulle ha träffats. Det uppskattas lika mycket som den goda maten.” 

Och sedan handlar det förstås också om platserna bakom allt detta. I år befann de sig redan mitt i Granitz, vid hållplatsen Jagdschloss vom rasenden Roland, och där stod en skylt mitt i skogen, där det annars inte finns någonting runt omkring. “Sådana avlägset belägna platser är våra favoriter”, säger Maria. Ibland måste de dock först skapas.

Mario Otto har till exempel klippt ut en extra stor rektangel i fältet så att alla möbler överhuvudtaget ska få plats, och runtomkring har han staplat upp stora höbalar som avgränsning. Är det inte jobbigt att hela tiden släpa fram och tillbaka med alla möbler? Jo, det medger båda två. Men även idag hjälper alla till, bygger bänkarna, dekorationen och tar ner den tunga eldskålen när gästerna för länge sedan har gått hem.