Museet i Göhren: Det förflutna möter framtiden

Det halmtakade huset har sedan länge varit kulturminnesmärkt. ”Fröken Bahls skulle dock inte känna igen det inifrån alls”, berättar Ellen Melzer, som sedan 2005 med stort engagemang arbetar för de fyra museerna i Mönchgut. Förutom lokalhistoriska museet ingår även Rookhus i Göhren, museifartyget Luise och Mönchguter Museumshof. ”Fräulein Bahls samlade helt enkelt in och lät inventera allt hon kunde få tag på från de gamla invånarna i Mönchgut”, förklarar hon, ”95 procent av det som samlats ihop genom åren kan vi inte längre visa upp här.”

Sannolikt också därför att museets mål och ambitioner har förändrats med tiden. Tradition och historia, men i modern förklädnad, är vad lokalhistoriska museet i Göhren vill visa upp. Redan den ljusa, arkitektoniskt tilltalande tillbyggnaden till det korsvirkeshus som byggdes 1850 utgjorde en milstolpe. Sedan moderniseringen förra året har nu för första gången även museets övervåning inkluderats i utställningen. Fotografen Volkmar Herre, som kommer från Stralsund, visade där i sina bilder från 1960-talet det ursprungliga och idylliska Mönchgut. Särskilt imponerande är bilderna av de lokala fiskarna, som på detta sätt inte riskerar att falla i glömska.

Bland höjdpunkterna på lokalhistoriska museet finns de olika folkdräkterna, som en gång utgjorde vardagsgarderoben för invånarna i Mönchgut. De oftast enkla svarta dräkterna vägde ibland upp till 7,5 kilogram. Ellen Melzer förklarar: „Till detta hörde även den berömda Schüttelbüx – ett par byxor som nådde till vaderna, med vida ben och ett knäppt linneband.” Varför var kläderna så tunga? ”Man levde nog enligt mottot: ‚Det som är bra mot kylan är också bra mot värmen.“  

Dräkterna syddes i mödosamt handarbete efter att tygerna hade tillverkats på massiva vävstolar. En sådan finns fortfarande kvar i museet. Spinning och vävning har en lång tradition på Mönchgut, trots allt har man uppfött får här i århundraden. Särskilt det pommerska landsfåret präglar bilden av regionens mjuka gröna kullar. Och även idag fungerar fåren i biosfärreservatet Sydöstra Rügen både som landskapsvårdare och ullproducenter. Fårskötarna Frank och Christian Westphal är andra generationens uppfödare och förädlar den ekologiska ullen i samarbete med det regionala företaget ”Nordwolle Rügen” till moderna och hållbara ullkläder.

Helt nytt: 5 000 år gamla föremål från hertiggraven

För första gången kan man nu i Göhren se några 5 000 år gamla föremål från den berömda ”hertiggraven”. Hittills har endast några repliker av fynden visats där, som läraren och lokalpoeten Fritz Worm 1920 gjorde i en höggrav från yngre stenåldern mellan Göhren och Alt Reddevitz. Originalföremålen har nu ställts till lokalhistoriska museets förfogande av universitetet i Greifswald.

På besök i Rookhus

Den som vill uppleva ett helt fiskarbondehus från 1600-talet i Mönchgut kan också besöka det arkitektoniskt unika Rauchhaus – på platt tyska ”Rookhus”. Det ligger bara fem minuter från Göhrens lokalhistoriska museum – till fots! 

„Mitt favorittema på museet“, avslöjar Ellen Melzer, „är, förutom “Rookhus”, den så kallade Petersburger Hängung i ett av våra rum. Det handlar om de underbara tavlorna av konstnärer som alla har en koppling till Mönchgut, till exempel Tom Beyer, Elisabeth Büchsel eller Hans Porwoll. Jag älskar verkligen det här rummet.“

Konceptet är bra. Allt är bra.

Och hur är det med besökarna – tar även de emot det nyinredda museet i Göhren? Verkställande direktören Jörn Kleinhardt kan bekräfta detta: „Våra  besökssiffror är mycket glädjande,  konceptet verkar fungera. Eller som Ellen Melzer uttrycker det: ‚Den som besöker oss inser efteråt: Det här är Mönchgut. Det här är vår hemorts historia.‘“