Lokala personligheter på Fischland-Darß-Zingst

Mannen blickar ut över vattnet. I alla avseenden. Som hamnchef i Barths sport-, sjöfarts- och näringshamn har 52-åringen ansvaret för att ”allt fungerar”. Han sköter om bryggor och kajkanter, åtgärdar orsaken till oljefläckar i hamnvattnet, tilldelar båtplatser och är med vid nästan varje anlöpsmanöver. Tolv hektar vattenyta tillhör hamnen i Barth, så det blir en hel del att göra. Wenkes skrivbord står på första våningen i styrhuset vid hamnen, en modern, fartygsliknande träkonstruktion med glasrutor runtom för optimal sikt. Härifrån blickar hamnchefen ut över sitt rike som från en fartygsbro. Men han är hellre ute på fältet, där han tack vare sin T-shirt med texten ”hamnchef” känns igen av alla och gärna blir tilltalad. Då blir Wenke glad, för han uppskattar särskilt att han i sitt jobb alltid lär känna nya människor, „turister från Berlin, från Sachsen, ibland även från Sverige“. Hans tjänstefordon? En 42-PS arbetsbåt som heter "Molly“. Men det betyder inte att han omedelbart byter till fast mark på sin fritid. Då seglar han nämligen med sin egen segelbåt genom vattnet – helst genom de västra vattenlandskapen i Fischland-Darß-Zingst, till exempel Bodstedter Bodden. Därifrån tittar han också gärna ut över landskapet. »Fischland-Darß-Zingsts själ är naturen», säger den ståtlige mannen med de strålande blå ögonen. »Från vattnet är den särskilt vacker.»

Maditas liv läser sig som en underbar ungdomsroman. Titelförslag: ”The Beach”. För handlingen utspelar sig i badorten Zingst – och där till stor del på den 15 kilometer långa sandstranden. Den tolvåriga flickan och hennes tio medlemmar starka »Wellenbrecher-gänget» är ute där i alla väder (när de inte just letar efter ett nytt högkvarter för gänget, men det är en annan historia). På stranden finns det ju otaliga möjligheter efter skolan och under lovet. Man kan paddla SUP eller bada och på hösten flyga drake, man kan spjälka en ankas brutna vinge eller galoppera med sin egen ponny ”Scotty” galoppera över stranden, ”helst mot solnedgången”, säger Madita med strålande ögon. Eftersom hon är ute så mycket känner hon till ”i stort sett allt” om Zingst och vet också hur man bäst fördriver tiden vid dåligt väder: Då fotograferar hon hjortarna som lämnar skogen och kommer ända fram till hennes föräldrahem, bara några meter bort, “särskilt när plommonen är mogna hos oss“, skrattar Madita. Men även de överdimensionerade solglasögonen, som står som en skulptur mitt i sanden, passar utmärkt för aktiviteter i alla väderförhållanden. Tillsammans med sina väninnor provar Madita vågade gymnastikövningar på den – och sätter sig skickligt i scen under »fotograferingar«. Life is a beach? I badorten Zingst i alla fall!

Hur upplever man Ahrenshoop som jazzmusiker? Lutz Gerlach, som för många år sedan flyttade från Prenzlauer Berg i Berlin till byn mellan Östersjön och Bodden, behöver inte fundera länge: genom naturen. Och genom konsten. "I 125 år har Ahrenshoop präglats av konstnärer och individualister. Det är det som utgör dess magi. Här råder en speciell, kulturell semesteratmosfär. Många kulturevenemang fyller orten med liv och stämning.“ Den 60-årige musikern bidrar numera själv en hel del till detta. Han är konstnärlig ledare för konsertserien ”Naturklänge”, som med sina konserter på olika platser i regionen – vid havet, i parker och trädgårdar – hyllar den speciella kopplingen mellan natur och musik. Även i sina egna kompositioner låter han sig inspireras av den lokala naturen. Han har redan spelat in havets ljud. ”Det låter annorlunda varje dag”, säger han entusiastiskt. ”Östersjöens vågor, trädens sus, grodorna vid Bodden – det vill jag översätta till ljud”, säger Gerlach. Tidigare spelade han funk, soul och jazz, men sedan han bosatte sig i Ahrenshoop – i ett hus med ett trädgårdsstaket av metallnoter som bildar en melodi – har hans musik blivit tystare och mer transparent, berättar han. ”På något sätt mer kammarmusikaliskt.” ”Musica Mare” är kanske det vackraste exemplet på Lutz Gerlachs musikaliska skapande vid Östersjön. Underrubrik: ”Om vågornas klang.”

Frank Bremers favoritplats är på ryggen av en häst. Därför uppfyllde den i Stralsund födde mannen, som arbetat i Hamburg i 25 år, för ett år sedan sin livsdröm i badorten Dierhagen vid Östersjön och öppnade semesteranläggningen ”Frei wie der Wind”. Den åtta hektar stora anläggningen ligger mitt i det gröna, bara några steg från stranden. Här finns en stor ridhall, en ridskola, ett stall med elva hästar som gästerna även kan rida på, samt en restaurang och boende med alla bekvämligheter i stugor och glamping-tält. Förutom tälten är allt inrett i en elegant, rustik stil med tegel och korsvirke. På den stora egendomen finns det mycket att göra för den långe entreprenören, men han tar sig alltid tid för en ridtur med sin 14-årige svarta häst Aragon. På sommaren gärna redan tidigt på morgonen, till exempel över Bodden-ängarna. På hösten rider Bremer däremot lugnt längs stranden vid solnedgången, tätt intill vågskvalpet. "Att sitta där uppe i sadeln, känna vidden och se horisonten när solen sjunker bakom den – det är så vackert att det inte går att beskriva", säger han. ”Fischland-Darß-Zingst är helt enkelt perfekt för ridning. Oändliga ängar och skogar, inga hinder och knappt några störande vägar.” Helt enkelt all lycka på jorden!