En vagn på räls – med den hämtades man tidigare torv från de omgivande mossarna som bränsle för att indunsta saltlaken.
Med dessa vagnar transporterades torvskivorna av torvläggerskorna från pråmen vid Recknitz, några hundra meter härifrån, till eldstaden vid Hitzhals. Saltverket förbrukade miljoner torvskivor för att koka saltet. Dessa utvanns främst i Langsdorfer-mossen. Här arbetade 200 personer under sommaren.
Klockan 6 på morgonen begav man sig till mossen innan dagningen. Här grävdes torven först ut för hand. Först senare fick de torvgrävningsmaskiner som underlättade arbetet. Män och kvinnor arbetade tillsammans. Mannen grävde torven och kvinnan körde den på torktomten. Vid bra väder torkade den staplade torven på sex veckor.
Men ve den som råkade ut för ett regnigt år. Arbetarna i mossen blev genomblöta ända in på huden och fick se till att få kläderna torra igen till nästa morgon.
Var 14:e dag kom distriktsdomaren till mossen för att godkänna arbetet. Lönen utbetalades alltid på lördagen.
