Med en sådan saltvagn transporterades det utvunna saltet från det lokala saltverket till hela Mecklenburg.
Och en gång om året reste man med en sådan vagn även till mässan i Leipzig. En höstdag år 1873, klockan 5 på morgonen, stod vagnsföraren Johann Fretwurst med en sådan täckt vagn på torget. Då dök hans passagerare upp: Martin Fränkel, Julius Löwenthal och Moritz Michaelsen; alla tre handlade med tillverkade varor. Utrustade med rikligt med resbagage för den långa resan ville de åka till mässan i Leipzig för att handla där.
Efter åtta dagar anlände man till Leipzig; staden liknade ett militärläger, vagn efter vagn. Under en vecka besökte man mässhallarna för att leta efter förmånliga erbjudanden. Var och en handlade för sig själv, eftersom de inte ville ta med sig samma varor tillbaka till Sülze. Varorna lastades genast på vagnen; Fretwurst var alla tre mäns förtroendemans. Hemresan gick till på samma sätt. Efter åtta dagar var man tillbaka i Sülze. Nyheten spred sig som en löpeld genom staden: Mässresenärerna är tillbaka!!!!
