Kyrkan i Sanitz är uppförd i övergångsstilen mellan romansk och gotisk arkitektur av fältstenar, vars hörn och kanter består av huggen sten.
Sanitz omnämns redan 1256 som en kyrkby. Anledningen till detta dokumentära omnämnande var att kyrkan i Dänschenburg tilldelades status som en dotterkyrka till Sanitz. Kyrkan i Sanitz omnämns återigen i ett avtal av den 2 juni 1291, där Heinrich von Werle inför biskopen av Schwerin säkerställer patronatsrätten för sin myndling Nikolaus von Rostock, en rätt som sedan dess innehades av landherren. Under 1300-talet omnämns olika familjer som vasaller. Genom arv övergick byn i Doberan-klostrets ägo, till vilket den hörde fram till reformationen.
Altaret från 1811 är ett verk i klassicistisk stil med målningar av Mecklenburgs hovmålare Rudolph Suhrlandt, som i sockeln visar den heliga nattvarden och i överdelen Kristi lidande på Olivberget. Till höger och vänster om altaret står vardera två pelare med korintiska kapitäler och träsnidade figurer som förkroppsligar tro, kärlek, hopp och tålamod. Altaret donerades av kapten von Koppelow från Reppelin. Predikstolen från 1694 är utförd i barockstil.
