”Räume der Sehnsucht” visar den surrealistiska och magiska bildpoesin i konsten i DDR – en konstnärlig utopi bortom politiska och estetiska ramar.
Roger Garaudy, filosofiprofessor och medlem av Frankrikes kommunistiska parti, efterlyste en gång en ”realism utan gränser” (1963) – en större estetisk frihet inom den marxistiska konstteorin. Hans synsätt bröt med de paradigm om partipolitisk lojalitet, folknärhet och begriplighet som fram till dess av många konstnärer i DDR och Östeuropa uppfattades som dogmatiska. Hans öppna syn på realismen stod dock i motsats till den socialistiska kulturpolitiken, som avfärdade Garaudys idéer som borgerlig revisionism. Särskilt i DDR fick hans idéer ändå genomslag och gjorde det möjligt för konstnärer att skapa bildrum med vilka de samtidigt på ett subtilt sätt undergrävde den socialistiska realismens politisk-estetiska riktlinjer.
Utställningen ”Räume der Sehnsucht” visar med cirka 50 lån och verk från konstsamlingen i Neubrandenburg hur denna frihet återspeglas i konsten i DDR: Konstnärer experimenterade med rumsliga konstruktioner hämtade från Pittura Metafisica, med magiska scener som öppnar sig för betraktaren som drömvärldar, ända fram till groteska landskap och figurer som påminner om medeltida demonavbildningar. I berättande, mytiska kompositioner framträder gåtfulla varelser och poetiska världar som vidareutvecklar den europeiska surrealismen och ibland övervinner eller abstraherar den. Labyrintiska, störtande rum förflyttar bilderna bort från verkligheten och öppnar upp för utopier. Arkitekturen framstår som kulisser, scenerna som iscensatta teaterstycken. Den mänskliga figuren framträder som en visionär, förvandlas, smälter samman med den bisarra omgivningen eller försöker fly från den. Verken följer inget politiskt eller samhälleligt syfte, utan skapar en konstnärlig fristad i en annan verklighet.
Den magiska realismen och surrealismen gjorde det möjligt för konstnärer i DDR att, bortom tematiska eller formella ramar, utveckla en bildpoetik där hopp, tvivel, motstånd och resignation blev huvudteman i bildvärldar som, bortom konforma verklighetsåtergivningar, rör sig i det magiska – och som än i dag inte har förlorat något av sin fascination.
