Vattnen i Saaler Tonkuhlen och Saaler Bach hänger samman och utgör ett populärt fiskeområde.
Byn Saal vid Saaler Bodden vilar på ett lermassiv med en genomsnittlig tjocklek på 3–4 meter. En utmärkt plats för en tegelbruk. Runt 1744 nämns ”Saaler Krohn-Ziegelley” i gamla dokument och rapporter. Under de följande århundradena ökade kapaciteten hos brännugnarna och antalet lergropar i närheten. År 1955, när Saal firade sitt 700-årsjubileum, fick tegelbruket en järnvägsanslutning. Detta underlättade transporten av tegelstenarna, som tidigare hade behövt transporteras till kunderna antingen på vattenvägen (förr i tiden) eller på ett mycket tidskrävande sätt på landsvägen över mycket dåliga vägar. I början av 1990-talet lades verksamheten ned.
Lera är, precis som sand, grus och fältstenar, ett relikt från istiden och bildades genom friktionen från inlandsisen mot jordmassivet ända till Mitttyskland. När isen smälte framträdde lerfyndigheterna i Saale och genom havsnivåhöjningen uppstod Bodden-vattnen. Östersjön för in saltvatten i lagunen, medan nederbörd, Saaler Bach och de andra floderna spolar in sötvatten i Bodden.
Lergruvorna i Saal och bäcken Saaler Bach är idag ett populärt fiskeområde för sötvattenfiske. I Saal bedrivsfisket i lugn och ro. Saals fiskförening grundades 1950 och har många medlemmar.
Den statligt erkända rekreationsorten Saal är ägare och arrendator av vattnen i Saaler fiskeområdet och utvecklar det alltmer till ett rekreationscentrum med fiskebryggor, promenadvägar, fruktträd och många små rastplatser, alltid med utsikt över vattnet och vattenfåglarna.
De vanligaste fiskarna som fångas här är gädda, abborre, ål, röding, mört, rödspott, karp och guldfisk. Den mest framgångsrika fiskemetoden är flötfiske.
Fiskekort finns att köpa i fiskebutiken Weu i Damgarten, på turistbyrån Südliche Boddenküste och på webbportaler för fiskekort.
