Artillerikasernen i Schwerin, uppförd mellan 1856 och 1861, präglas av stilen hos medeltida fästningsbyggnader och är ett framträdande exempel på 1800-talets militärarkitektur. Dess framträdande läge på Ostorfer Berg och den arkitektoniska utformningen understryker monarkins politiska stabilitet i en tid präglad av samhällsomvälvningar.
Sedan mitten av 1600-talet har Schwerin varit huvudbas för Mecklenburgs armé. I samband med beslutet att flytta Mecklenburgs residens från Ludwigslust till Schwerin stationerades även gardebataljonen i staden. Redan 1816 framfördes krav på en kasern, men det tog sin tid att förverkliga detta. Först 1856 påbörjades bygget, och 1861 stod kasernen äntligen färdig.
I samband med planeringen av nybyggnationer och utbyggnader av residenset i Schwerin blev även utbyggnaden av garnisonsanläggningen ett prioriterat mål. Monarkins skydd och militära suveränitet måste på ett arkitektoniskt effektivt sätt vara närvarande i residenset.
Symboliska siktlinjer mellan slottet, den gamla trädgården och kasernområdet var avgörande för valet av byggplats. Element från medeltiden och renässansen förenas i de typiska historistiska byggnaderna – inspirerade av preussiska kaserner från 1800-talet. Som en monumental anläggning med tre flygelbyggnader och utåtvända representativa fasader framträdde den nya kasernbyggnaden imponerande mot staden. Representativa hörntorn och ett treaxligt utsprång i mitten bildar den del av byggnaden som vetter mot sjön och utgör den avslutande bakgrunden till slottets trädgårdsanläggning. På så sätt tog man hänsyn till den arkitektoniska helhetskompositionen av residensanläggningarna med direkt siktförbindelse till respektive från slottet.
Den gamla artillerikasernen anses vara en av de större, planmässigt uppförda kasernerna från 1800-talet i Mecklenburg. Byggnaden leddes av militärarkitekten Ludwig Wachenhusen. På bottenvåningen rymdes upp till 100 hästar, vagnar och artilleripjäser. Rummen i hörntornen var reserverade som bostäder för officerarna och deras familjer. Kök och matsalar, tvättförråd, tvättstuga, vagnskammare och sidorum fanns i den välvda källarvåningen. Takarummen användes som torkrum och som sovsalar under manövrer.
Om stilen
Anläggningen utformades i stil med medeltida fästningsbyggnader, en borgs försvarsanläggning. Detta ger byggnadskomplexet, med sitt läge på toppen av Ostorfer Berg, en särskild visuell och stadsplaneringsmässig betydelse. Arkitektoniskt finns det en slående likhet med Arsenalet vid Pfaffenteich, som uppfördes mellan 1840 och 1844.
De preussiska kapptaket och de stegvisa användningsflödena inuti kasernen återfinns annars endast i Görlitzer-kasernen och arsenalen i Wien. I detta avseende är artillerikasernen i Schwerin en av de sista fullständigt bevarade byggnaderna av detta slag.
