En av sex tematiska observationsstationer längs stjärnläroleden ”De Sternkieker” i stjärnparken Mecklenburger ParkLand.
I månskenet
På slottet Lühburgs område finns en astronomisk observationsstation som helt och hållet är tillägnad månen. Där naturälskaren på våren hör kvakande grodor och på sensommaren hjortarnas brölande finns det nu många fler månar. Det är särskilt trevligt att besöka platsen på dagen och få en uppfattning om vad vår måne har att erbjuda. På natten är det dock ren stjärnhimmel i Lühburg. Landskapet badar då i månsken och förvandlas till en fantastisk ny värld. Det är nästan som om den 400 år gamla linden bakom slottet dansar i månskenet.
Det är inte bara stjärn- och naturälskare som hittar en mängd intressant information vid den astronomiska observationsstationen vid slottet Lühburg. Med hjälp av kan vem som helst snabbt och enkelt hitta Polstjärnan. Den ergonomiskt utformade träbänken tronar på en liten höjd med fin utsikt över det omgivande landskapet och stjärnhimlen. Naturligtvis finns det även en armstöd vid fältkanten för att bekvämt kunna hålla i teleskop och kikare. Det bästa är dock att slottet inbjuder till ett besök efter besöket vid stationen och att det finns många fantastiska arkitektoniska detaljer att upptäcka.
Värt att veta om månen
Månen är en av de himlakroppar som människan förmodligen har det närmaste förhållandet till – både för att den är vår enda naturliga satellit och på grund av dess inverkan på fenomen som tidvattnet.
I alla civilisationer har den haft namn som Diana, Selene eller Cynthia. Hos romarna kallades den Luna. Ofta dyrkades månen, precis som solen och planeterna, som en gudom.
Månen kretsar kring vår planet Jorden på 27,3 dagar. Månfasernas cykel är dock, sett från jorden, 29,5 dagar (en månmånad). Månen ligger i genomsnitt 384 000 km från oss och dess ljus når oss, med tanke på ljusets hastighet (cirka 300 000 km/sek), på drygt en sekund.
Jorden har med sin gravitationskraft tvingat månen att alltid visa oss samma sida. Med en kikare kan vi varje dag observera hur månens terminatorlinje (gränsen mellan ljus och skugga) förskjuts. Vid den kan vi urskilja många detaljer på månens yta som inte syns lika tydligt vid fullmåne.
Visste du att …
- en astronaut som väger 78 kg på jorden endast väger 13 kg på månens yta?
- de genomsnittliga temperaturerna på månens yta varierar mellan 120 och -153 °C!!!
- man vid nymåne kan se månen i dess askgråa sken?
Om månen befinner sig särskilt nära jorden i sin bana kallar vi den till och med för en supermåne, och den kan ibland se något rödaktig ut på grund av att solljuset bryts i jordens atmosfär.
Dess bana på himlen ligger på ekliptikan och man finner den därför längs samma bana som solen och de övriga sju planeterna. Den verkar röra sig framför de fasta stjärnorna och är det enda himlakroppen som vi kan se på dagen förutom solen. Men eftersom den inte är någon stjärna reflekterar den endast solljuset.
Från jorden ser vi bara månens framsida, eftersom månen roterar synkront kring jorden. Det är först sedan rymdåldern som människan har fått kännedom om månens baksida. Eftersom månen saknar atmosfär kan man se de flesta meteoritnedslagen som kratrar på månens yta.
Med en diameter på 3 476 km är den den femte största kända månen i solsystemet. Det innebär att den är relativt stor i förhållande till jorden och orsakar tidvatten på jorden samt styr många rytmer i naturen.
De sex månar i Lühburg
Jordens måne är omöjlig att missa för oss människor. Den är det näst ljusaste himlakroppen på himlen och påverkar naturen samt ligger bakom många geofysiska fenomen på jorden. Det är därför inte förvånande att månen har satt sina spår i många kulturers mytologi och i otaliga människors fantasi. Att se på månen på ett annat sätt än som en vanlig astronomisk föreläsning var en drivkraft bakom utvecklingen av den astronomiska observationsstationen vid slottet Lühburg. Det konstnärliga utförandet gjordes av Cassandra Danielides.
