Dalwitz herrgårdspark

Herrgården, så som den ser ut idag, har haft sin nuvarande utformning sedan 1726.

Av den en gång barocka trädgården kan man fortfarande

• beundra den gamla lindallén på borgvallen.
• Även ett kaukasiskt vingnötsträd och ett läderhölsträd har nått en imponerande storlek. Dessa två exemplar vid foten av borggraven är omöjliga att missa.
• I herrgårdsparken kan ni upptäcka ett monument tillägnat Sabine von Bassewitz (1716–1790). Hon ansågs av sina samtida vara en ”kvinna med stora och sällsynta talanger”.

Hon stod i brevkontakt med många av sin tids lärda, bland annat Johann Joachim Spalding och Voltaire, med vilken hon bland annat skrev om hans Histoire de Charles XII. Hennes brev beundrades för ”stilens renhet och elegans, skärpan, kännskapen om vår litteratur och hjärtat hos denna sällsynta kvinna”.

Vid en promenad genom parken, bakom herrgården, öppnar sig landskapet. Man känner lugnet och skönheten i ett unikt parklandskap.

• Numera går det inte att missa en rödblommande kastanj vid kanten av vattengraven, som planterades för sex år sedan och som är symbolen och logotypen för vårt Mecklenburger ParkLand.
• Till vänster vid övergången till den lilla paviljongön försöker en liten ginkgo biloba växa sig stor, och en bit längre bort, vid hästhagens staket, försöker ett tulpanträd göra detsamma.
• I fjärran betar gårdens nötkreatur och criollo-hästarna galopperar över betesmarkerna.
• Gårdens egen svan simmar fram och tillbaka på vattnet tillsammans med sin familj.

Här finns en plats att dröja sig kvar på.

Titta gärna även över staketet till vår bondträdgård, sydväst om portbyggnaden. Där odlar gården Dalwitz blommor, örter och grönsaker för sina gäster och restaurangen. Gästerna är hjärtligt välkomna att skörda för eget bruk. Bondträdgården sköts med stor omsorg och engagemang. Gården har bara en önskan till sina gäster: ”Vänligen mata inte hästarna med de morötter eller andra grönsaker som växer där, och skörda inte mer än ni verkligen behöver och kan äta här.”