Det barocka byggnadskomplexet Adligen Fräuleinstift uppfördes mellan 1733 och 1741 och grundades av den svenska drottningen Ulrika Eleonora.
Adlig Fräuleinstift grundades 1733 under namnet ”Bahrtisches Closter”; en annan benämning från den tiden är ”Adliges Jungfrauenkloster”. Det rör sig dock inte om ett kloster, utan om ett stift för att försörja ogifta döttrar, framför allt från adliga familjer i regionen.
Liknande inrättningar fanns i Bergen på Rügen, Stralsund (tidigare klostren St. Annen och Brigitten), Ribnitz (tidigare klarissklostret, idag Bernsteininstitutet) samt på många andra platser. De hade sitt ursprung i kloster som upplöstes i samband med reformationen. De nunnor som bodde här kom i många fall från familjer som av ekonomiska skäl hade bestämt att deras ogifta döttrar skulle ägna sig åt det andliga livet, eftersom det inte var möjligt för dem att stanna kvar i familjen. I och med reformationens införande och klostrens upplösning försvann denna försörjningsmöjlighet. En lösning var att omvandla klostren till världsliga stift.
Medan inträdet i klostren var förknippat med avläggandet av löften som ett livslångt beslut, avlade stiftets damer inga löften. De kunde, vid giftermål eller av andra personliga skäl, lämna stiftet utan särskilt tillstånd. Livet i stiftet var visserligen underkastat stränga regler, men under dagtid var det möjligt att lämna området; det fanns semester och möjligheten att på ansökan vara borta högst tre månader per år. En priorinna övervakade att klosterreglerna följdes; den första klosterföreståndarinnan var Philipina Luise von Wackenitz, som hade samma rang som en abbedissa.
I Barth fanns ingen tidigare inrättning, eftersom det enligt bestämmelsen från 1255 inte fick grundas några kloster i staden (Barths stadsgrundande och tidiga stadshistoria). Vägen till grundandet av det adliga klostret i Barth banades 1726, efter att den svenske kungen Fredrik, med direkt medverkan av drottning Ulrika Eleonora, skänkte marken och de befintliga resterna av slottet i Barth till riddarståndet samt beviljade tillstånd att avverka byggtimmer i den kungliga skogen på Darß. Därmed befann sig klostret på det område som sedan omkring 1255 hade utgjort platsen för stadsdelen tillhörande furstarna av Rügen, senare hertigarna av Pommern (Jaromar II, Barnim XIII).
Den 3 augusti 1733 flyttade de första klosterdamerna in i byggnaderna. Varje klosterdam – ogifta och därmed försörjningslösa kvinnor – hade tillgång till en bostad med fyra rum, tillhörande utrymmen och en trädgårdsplätt. För att säkerställa försörjningen fanns fastställda ersättningar. I regel köpte man redan vid födseln rätten till ett senare inträde i klostret, men långt ifrån alla berättigade utnyttjade någonsin denna rätt.
Efter andra världskriget befann sig klosterdamerna i en svår situation. Flyktingar måste inkvarteras i byggnaderna och i och med jordbruksreformen förlorade de de egendomar som klostret hämtade en del av sina inkomster från. Klosterdamerna tvingades tillfälligt lämna sitt hem, men kunde snart återvända. I maj 1948 upplöstes klostret och övergick till kyrkan. 1974 överlämnades byggnaderna till staden, 1978 lämnade den sista klosterdam, Anna-Louise von Stumpfeld, området, och den sista priorinnan, Katharina von Hagenow (1882–1952), begravdes på kyrkogården i Barth; Barther Gymnasium (Uhlenflucht 5) är uppkallat efter henne.
Klostrets byggnadskomplex framstår som en treflygelig anläggning av putsad tegel. Den långsträckta huvudbyggnaden består av en upphöjd mittdel med ett brett mittutsprång med triangulär gavel och klocktorn. På båda sidor ansluter sig tioaxliga byggnadsdelar med högt mansardtak. Därtill kommer två nioaxliga flygelbyggnader som omsluter gården på tre sidor. Hela byggnadskomplexet omges av en oputsad tegelmur, i vilken det finns en rundbågsformad port med det svenska kungliga vapnet som krönning och intill den det rekonstruerade portvaktens hus.
Från 1985 till 1994 inrymde vissa delar av byggnaden en förskola. Sedan 2001 har den kulturminnesmärkta och renoverade anläggningen inrymt åldersanpassade bostäder samt lokaler för utställningar och kulturella evenemang.
Den dubbelvingade barockanläggningen är den enda svenska stiftelsen på tysk mark.
