Caspar David Friedrich i Greifswald

Det börjar med ett besök på Caspar David Friedrich-centret. Det har inrättats i Friedrichs födelsehus, en stor tvåvåningsbyggnad i tegel med en diskret utsmyckad fasad. Här växte Caspar David och hans syskon upp, barn till en tvål- och ljusgjutareoch hans hustru, som hade flyttat från Neubrandenburg för att öppna en verkstad i Greifswald för tillverkning av tvål och talgstearinljus. Verkstaden kan idag beses som en del av den permanenta utställningen; den ligger i källarutrymmena. Den mäktiga gotiska katedralen i Greifswald, där Caspar David döptes som barn, ligger rakt mittemot, bara några steg från Friedrichs bostadshus.

Kyrkans interiör är fylld av ett imponerande ljus. Och av konstnärliga snickeriarbeten som Caspar Davids bror Christian har utfört. Pastor Tilman Beyrich visar dem för mig – och berättar att även Caspar David själv som ung man hade ambitioner när det gällde kyrkodesign, men att det sedan inte blev något av dem. Pastorn kan även berätta andra intressanta historier om familjen Friedrich. „Tvålkokningsverkstaden avgav så illaluktande dofter när man kokade upp animaliskt talg att församlingen stämde familjen Friedrich inför domstol”, ler han. „Men sedan kom parterna överens och inledde till och med affärsförbindelser.“ Fader Friedrich försåg domkyrkan med sina ljus, och alla var nöjda.

Friedrichs kärlek till stora fartyg

”Greifswald är det största friluftsmuseet tillägnat Caspar David Friedrich”, berättar Anett Hauswald, chefen för stadens kulturkontor, senare för mig, ”och en plats där det autentiska och stämningen smälter samman”. Det verkliga och atmosfären, alltså. Det testar jag genast vid Greifswalds museumshamn, där segelbåtarnas master sträcker sig mycket autentiskt mot himlen, men samtidigt skapar en atmosfär som liknar den i Friedrichs målning ”Greifswalds hamn” med båtmastern framför Greifswalds stadssilhuett. Fartyg var Friedrichs passion. ”Det vackraste som mänskligheten någonsin har skapat: fartyg med svällande segel som korsar den ständigt rörliga ytan (havet)”, skrev han en gång.

Som avslutning på min rundvandring genom Greifswalds „friluftsmuseum“ vandrar jag en bit längs dragvägen, som går längs den lilla floden Ryck ut ur staden mot Greifswalds Bodden. Även den har Friedrich målat. Men idag används den sällan som dragväg, utan främst som cykel- och promenadväg. Och på vattnet tränar bland annat kanotister och roddare. Men en sak är säker: även efter nästan 250 år lever Caspar David Friedrich i Greifswald som ingen annanstans.