av Sonia Ristić | Översatt från franska av Frank Weigand | Urpremiär
”Och jag själv visste ännu inte att det ibland var bättre att inte veta.”
Anna i *Ljus i natten*
Sex människor vars öden på ett extraordinärt sätt är sammanflätade. En berättelse som sträcker sig över mer än två decennier. Två krig. Sex liv och verkligheter som väver samman dåtid och nutid. I bildrika, nästan filmiska ögonblicksbilder spänner Sonia Ristićs språkfulla pjäs en båge från början av det libanesiska inbördeskriget till belägringen av Sarajevo.
Beirut 1975. På ett hotell hålls Kate, en amerikansk kvinna som rymt från sin familj, och Fady, en ung libanes som ser fram emot sin förlovning, som gisslan. Bevakade av en krigare från den palestinska befrielseorganisationen PLO och i närheten av en prickskytt som får betalt för att använda sitt vapen. Paris 1995. Kates dotter träffar en främling som har letat efter henne i tjugo år och får veta något om sin mor. Samtidigt i Sarajevo. Efter att ha stött på en oväntad detalj i sin fars biografi står krigsfotografen Anna vid ett hotellfönster och filmar den belägrade staden.
På ett imponerande sätt förmedlar den subjektiva historieförmedlingen genom helt olika karaktärer kraften i empati, kärlek och hopp, utan att skyr en konfrontation med skräcken i så kallade väpnade konflikter. Både tillbakablicken på det närliggande förflutna och pjäsens brännande aktualitet berör just genom att de personliga ödena lyfts fram. Författaren, som är född i Belgrad och dotter till en serb och en kroatiska, bor i Paris, där hon studerade litteratur och teater. Hennes roman Gewitter (Orages) belönades 2010 med Prix des Lycéens allemands, pjäsen Johnny-Misère 2015 med Prix Godot des lycéens och romanen Des fleurs dans le vent 2018 med Prix Hors Concours.
Föreställningen regisseras av Simone Geyer, som växte upp i Potsdam och är regissör och videokonstnär. Hennes verk har tidigare visats på Thalia Theater i Hamburg, Theater Konstanz, Theater Heidelberg och Staatstheater Augsburg.
