Konsekvenserna av det trettioåriga kriget hade till viss del övervunnits när strider mellan utländska makter återigen utspelade sig i Mecklenburg. Sverige och Danmark, som befann sig i det nordiska kriget (1700–1721), möttes 1712 vid Gadebusch och bidrog därmed till att den lilla staden än i dag har historisk betydelse.
Under det nordiska kriget (1700–1721) om herraväldet i Östersjöområdet drog den svenska fältarmén under ledning av general von Stenbock genom Mecklenburg från september till december 1712. Den var de danska trupperna i hälarna, vilka redan hade påbörjat sin reträtt från Rostock och Wismar. Den 20 december utbröt ett blodigt slag i närheten av Wakenstädt. Den danske kungen, Fredrik IV, drog ut mot svenskarna tillsammans med de allierade sachsarna, utan att vänta på den likaledes allierade, framryckande ryska armén. Slaget, där cirka 14 000 soldater deltog, inleddes klockan 13 och fördes med stor hårdhet, men till slut förlorade danskarna mot de svenska truppernas övermakt och tvingades dra sig tillbaka till Ratzeburg och Mölln. Slaget vid Gadebusch avslutades med en svensk seger och cirka 4 000 döda.
De flesta av de stupade begravdes på slagfältet, medan några officerare begravdes på kyrkogården vid Gadebuschs kyrka. En minnesplats nära Wakenstädt med flera informationsskyltar och minnesstenar påminner om slaget för 300 år sedan, som gick till historien som Mecklenburgs största fältslag.
