Gruvdriften i Malliß har en lång historia. Redan år 1304 bryts salt i salinen Conow, i mitten av 1500-talet inleddes lergruvdriften och omkring 1817 inleddes underjordisk brunkolsbrytning i det så kallade Friedrich-Franz-Feld.
I början av 1900-talet grävdes ytterligare gruvgångar vid Conow. På Wanzebergs södra sluttning invigdes slutligen Marienstollen år 1875. Härifrån utnyttjades först Mallißer Oberflöz och senare det mer lönsamma Unterflöz, tills brunkolsbrytningen 1926 upphörde på grund av bristande lönsamhet. Men bara tillfälligt, för med bränslebristen efter andra världskriget blev brunkolsbrytningen återigen attraktiv, ja till och med nödvändig, och brytningen i Conow-fältet drevs på. Under högsäsong utvanns där knappt en miljon ton brunkol per år, tills gruvan stängdes för gott 1960.
Den restaurerade ingången till Marienstollen, belägen mitt i skogen, påminner än i dag om gruvtraditionen. År 1996 restaurerades den så kallade gruvöppningen, efter att den sedan 1908 hade lämnats åt förfallet och nästan helt försvunnit under sanddynerna. Vid friläggningen återfanns förutom murverket även dekorativa element som två tornduvor och två knäböjande gruvarbetare samt en terrakottatavla med inskriptionen ”Glück auf”, vilka kan beskådas på regionalmuseet i Kaliß. Idag är ingången till Marienstollen ett minnesmärke över gruvhistoria i Mecklenburg, som endast fanns just här. En gång om året, den första söndagen i juli, samlas före detta gruvarbetare här för att gemensamt minnas detta.
