Den evangelisk-lutherska församlingen i Wattmannshagen. Nygotiska kyrkor är vanliga i Mecklenburg. Även kyrkan i Schlieffenberg tillhör denna stilriktning, men utmärker sig genom sin romantiska utformning och räknas till de vackraste i Mecklenburg.
Kyrkan är en stiftelse från familjen von Schlieffen, en patricierfamilj från staden Kolberg i Bakslevsk Pommern. Byggnaden ritades av arkitekten K.A. von Heideloff från Nürnberg. Pengarna anskaffades av godsägaren Johann von Pogge, som förvaltade Schlieffenbergs gods. Kyrkan uppfördes mellan 1854 och 1859 och kännetecknas av sin enhetliga nygotiska stil. Man använde tegel och huggen granit. Det inbyggda västtornet har en genomborrad sandstensspira. Kyrkan är uppförd på en korsformad grundplan. En detalj som sticker ut på byggnaden är korets taknock, eftersom den tydligt ragerar ut över långhuset. Mellan 1992 och 1994 genomgick kyrkan en omfattande konservering och renovering.
Interiör: När man träder in i kyrkan i Schlieffenberg slås man av det höga, ljusfyllda rummet. Den utmärkta nygotiska utformningen av interiören ger snarare intryck av en stadskyrka. Arkitekt var professorn K. A. von Heideloff från Nürnberg, vilket gör det naturligt att se en koppling till kyrkarkitekturen i Nürnberg. Även predikstolen och altartavlan med sina påkostade sniderier harmonierar med interiören. Det höga kyrkorummet avslutas med ett nätvalv.
Ingångsportalen: Vid huvudportalen finns, mellan de runda tegelstängerna, växtmotiv i sandsten som föreställer de fyra årstiderna. Lövbladen symboliserar våren, axbuntar sommaren, vinrankor hösten och julrosor vintern.
Utsikt från tornet: Vid en kyrkvisning kan besökaren från tornet se långt ut över landskapet. Utsikten sträcker sig över Schlieffenbergs sjölandskap med Krummen See ända till bergskedjorna i Mecklenburgs Schweiz.
Kyrkogården med gravplatser för grevarna av Schlieffen: Familjen von Schlieffens gravkors intar en värdig plats. De står under en mycket gammal stålek som sträcker ut sina grenar över gravarna, som för att skydda dem.
Hängebuken: Den tegelklädda västra fasaden med rosettfönster och hängebukens hängande grenar kompletterar varandra trots olika formspråk (den uppåtsträvande stenbyggnaden och trädets mjukt nedhängande grenar).
