Megalitgravarna vid floden Recknitz nära Liepen hör till de bäst bevarade byggnadsverken från den sena neolitiska tiden (3500–2800 f.Kr.). De är därmed de äldsta vittnesbörden om mänsklig byggkonst i denna region. Vid utgrävningar på 1960-talet har man hittat kärl, blad, pilspetsar, men även bärnstenpärlor.
Runt Liepen finns cirka 10 dokumenterade megalitgravar. De mest lättillgängliga och även de mest sevärda är två anläggningar nära Recknitz, som man – när man kommer från Liepen – strax före Recknitz ser ligga på höger sida i skogen efter att ha följt en stig vid skogsbrynet i cirka 200 meter. Båda anläggningarna är gånggravar och därmed den största gravformen inom megalitkonsten. De uppfördes mellan 3500 och 2800 f.Kr. under trichterbägar-kulturen, en benämning som härrör från formen på de keramikkärl som användes på den tiden. Gravarna är cirka 6 m långa och tre respektive två av de fyra täckstenarna ligger fortfarande kvar i sin ursprungliga position.
Enbart i en av de två gravarna har man, förutom träkol, mänskliga ben (däribland fyra skallar) och 79 keramikskärvor, även hittat 52 blad, 40 tvärskärare, sex bärnstenpärlor, fem bladskrapor, fem skrapor, fyra slägtor, tre smala mejslar, tre dubbelkoniska kärl, två axelkärl, två kärl med vid mynning, två borrar, en sandstensskiva, en platt yxa, en ihålig mejsel, en trattformad skål samt ett tunnformigt kärl.
Vid storstensgravarna finns informationsskyltar om byggnadernas tillkomst och om livsstilen hos de första jordbrukarna och boskapsuppfödarna som bosatte sig här.
