I södra Östersjön sträcker sig ön över en yta på 54 hektar, där en livskraftig flora och fauna har utvecklats. Ingen annan tysk ö i Östersjön ligger dessutom längre bort från fastlandskusten.
Som ett minne från den senaste istiden är ön med sina skogar, buskmarker och stränder idag ett paradis för naturälskare. De första invånarna kom till Oie redan på 1200-talet. Ön tillhörde ursprungligen Wolgast, men förvärvades år 1291 av staden Greifswald och användes som sommarbete för avelshästar. Under förra seklet, i samband med att krigsförberedelserna inleddes, förklarades Greifswalder Oie som militärt spärrområde för att där kunna genomföra ett stort antal raketuppskjutningar. Senare förflyttade DDR cirka 30 soldater från gränsbevakningsenheten till ön. Numera finns där en biologisk station för vetenskaplig forskning om fågeltræk. Dessutom har den tyska sjöräddningsorganisationen Deutsche Gesellschaft zur Rettung Schiffbrüchiger stationerat ett av sina sjöräddningsfartyg i nödhavnen.
Över ön tronar den nästan 50 meter höga fyren, som uppfördes år 1853. Dess ljus visar än i dag vägen för sjöfarten. Ljuset når 50 kilometer ut över Östersjön och överglänser därmed alla andra fyrar i Mecklenburg-Vorpommern. Dessutom är ljusstrålen den enda vänsterroterande i hela Östersjöområdet. Den kulturminnesmärkta byggnaden kan besöks under sommaren.
Dagsbesökare tar sig till ön med utflyktsångaren från Peenemünde och Freest. Hela området är dock utsett till naturreservat. Följaktligen är antalet besökare begränsat till högst 50 personer per dag. Vandring är endast tillåten på två skyltade stigar och efter två timmar måste besökarna lämna Greifswalder Oie.