I den forna Hudewald-skogen på inlanddynerna längs landsvägen doftar det som i en skog vid Bodden-kusten. Marken är sandig och varm. Blåbär så långt ögat når.
Hjärtligt välkomna till en sällsynt pärla i vårt landskap, till vänster och höger om vägen ”Drei Katen”!
När man lämnar Bodstedt på landsvägen mot Barth svänger man efter drygt en kilometer höger in på den skyltade vägen ”Drei Katen” och befinner sig då på en grusväg mitt i en mestadels skogbevuxen inre sanddyna med en rikt strukturerad hedar med dvärgbuskar och enbär.
Stig gärna av cykeln och se dig omkring i lugn och ro på den korta vägen till gårdarna ”Drei Katen”: Terrängen är påfallande sandig. Vid vägen finns en häxkvast (ca 2 m i diameter) i en äldre tall. Häxkvastar, även kallade åskbuskar, är täta, klotformiga eller buskiga förgreningar, till exempel i tallarnas kronor. Den häxkvast som förekommer här orsakas av en rostsvamp med mellanvärdar från familjen nejlikväxter (tallkräfta).
I den forna betesskogen på inre sanddynerna
Enbären (Juniperus communis), även kallad knirk eller machandelträd, präglar denna sandiga yta. Fram till för cirka 50 år sedan betade fortfarande kor och får här i den så kallade betes- eller vakterskogen. Sedan dess har denna art- och formrika enbäckshed utvecklats.
Det som är slående här är enbuskens mångfald av former, som sträcker sig från den strama, upprätta pelaren över utbredda former till den krypande, platta utseendet. Även barren har olika former och färger. Den respektive växtsättet är ärftligt bestämt. Eftersom området inte har betats på länge har alla former kunnat utvecklas här, medan det vid intensiv betning främst är de höga formerna som överlever.
Växterna är tvåbyggare, vilket innebär att manliga och kvinnliga blommor sitter på olika växter. Därför ser man de blåaktiga enbär (botaniskt sett bärkottar) endast på de kvinnliga växterna. Det tar för övrigt nästan två år från blomning till mogen frukt. Bären används som en karakteristisk krydda i vilt rätter och surkål och tjänar även som grund för tillverkningen av gin och genever.
Enbären kan bli mycket gammal. Den tål dock inte skugga särskilt bra och dör då efter en tid. Därför måste trädbeståndet regelbundet gallras för att bevara det typiska utseendet. Lägg även märke till de ursprungliga gamla tallarna, som här kan utvecklas mycket vackert när de står fritt.
Växter som växer tillsammans med enbusken är här, förutom den välkända ljung (Calluna vulgaris), bland annat böjd strågräs (Deschampsia flexuosa), prickig ormbunke (Polypodium vulgare), liten habichtskraut (Hieracium pilosella) och olika lavarter.
Eftersom hela markvegetationen är mycket känslig för trampning, vänligen håll er absolut till den markerade rundvandringsleden!
Bakom gårdarna ”Drei Katen” i öst ansluter sig ett tätt bestånd av blåbär, böjlig svingel och enbär . Blåbären blommar diskret ljusgrönt på våren och sätter bär i maj/juni, som är mogna och aromatiska i juli.
