Slottet Wiligrad: En park vaknar ur sin tornerose-sömn

En grusväg leder runt slottet Wiligrad till en liten förgård med en underbar utsikt: Till vänster glittrar Schweriner See, och rakt fram blickar man ut över en svagt sluttande gräsmatta där det växer sumpcypresser, plataner och ett trumpetträd. Bakom detta sticker Schwerins domkyrktorn upp genom grönskan. En dröm av en slottspark, inte minst eftersom slottet Wiligrad i sig är en riktig blickfångare: en imponerande, tvivel&neorenaissancebyggnad från slutet av 1800-talet, som stilistiskt anknuter till renässansen under hertig Johann Albrecht I:s tid och som utmärker sig med sin fasad prydd av talrika terrakottaelement.

Men under DDR-tiden försvann slottet och parken plötsligt från kartorna – av politiska skäl. Anläggningen användes nämligen först som partiskola och sedan som utbildningscentrum för folkpolis. Och där var allmänheten inte välkommen. Den som idag flanerar genom den 19 hektar stora slottsparken vandrar därför också genom ett stycke samtidshistoria. ”Under efterkrigstiden förstördes landskapsparken av kalhuggning, vildväxt samt polisskolans bunkrar och bostadshus. 2011 började vi sedan med dess restaurering“, berättar Dietmar Braune, avdelningschef för trädgårdar vid de statliga slotten, trädgårdarna och konstsamlingarna i Mecklenburg-Vorpommern. Landskapsparkens terräng omformades och stora delar av området ”röjdes”, eftersom praktiskt taget allt hade vuxit igen efter 40 års vildväxt”, minns Braune. ”I princip har vi återupplivat en park som egentligen inte längre fanns. Det är verkligen något mycket vackert!”

Även ”Elisabethkällan” har byggts om och den så kallade ”kejsartrappan”, som tidigare ledde upp från båtbryggan vid stranden, har frilagts. Trogen originalet? ”Vi har så långt det varit möjligt arbetat utifrån originalritningar och gamla foton. Där vi inte kunde hitta något har vi fyllt i luckorna”, tillägger Braune. Han är särskilt glad över Braunschweigs lejon, som i form av en bronsskulptur tronar på en sockel av kalksten. ”Det är en replik. Originalet försvann efter 1945. Tack vare en lycklig omständighet fanns gjutformen till en identisk lejonstaty fortfarande kvar i Ratzeburg, och den kunde vi använda på nytt. Nu står lejonet återigen där det hör hemma.“