Dockteater efter bröderna Grimms saga
En kall vinter bad en björn om att få komma in för att värma sig lite. Först blev flickorna rädda, men när han talade vänligt till dem knackade de bort snön från hans päls och lekte med honom. Så fortsatte det hela vintern, tills våren kom och björnen tog farväl av flickorna. När han skulle gå ut genom dörren fastnade han i dörrhandtaget – en bit av hans hud revs upp och under den skimrade det som guld.
Efter en tid skickade mamman barnen ut i skogen. Där fann de ett fällt träd, vid vars stam en dvärg hoppade fram och tillbaka, eftersom han hade fastnat med sitt långa skägg. Snövit befriade honom med sin sax, men dvärgen skrek åt dem båda och förbannade dem. Ytterligare två gånger stötte flickorna på den bryske dvärgen. En gång när hans fiskelinje hade trasslat in sig i skägget medan han fiskade, och en annan gång när en stor örn hade kastat sig över honom för att slita upp honom i luften. Varje gång befriades han av systrarna, och varje gång blev de utskällda av honom.
En kväll, när dvärgen hade lagt ut sina stulna skatter på en glänta och blev överraskad av flickorna, kom björnen emot dem. Dvärgen beordrade barnen att skynda till hans undsättning, men björnen gav den lille ett så kraftigt slag med tassen att han sjönk flera alnar ner i marken.
I samma ögonblick föll björnskinnet av och framför flickorna stod en vacker prins. Han friade till Snövit, och Rosenrot gifte sig med hans bror.
Tillsammans med sin mor flyttade de nu in i slottet och tog även med sig de två rosenbuskarna.
