Bostads- och affärshuset, ritat av hovarkitekten Georg Adolph Demmler och beläget på Pfaffenteichs södra strand, uppfördes 1842 och är ett framträdande exempel på borgerlig arkitektur i klassicistisk stil. Med sitt voluminösa hörntorn och sin representativa byggnad präglar det stadsbilden. Byggnaden uppfördes ursprungligen som Demmlers bostad, men har senare genomgått flera ombyggnader och fungerar idag som bostads- och affärshus.
På Pfaffenteichs södra strand väcker hörnbyggnaden vid Mecklenburgstraße, där den möter Arsenalstraße, uppmärksamhet: En affärsbyggnad med bostäder och tornliknande takformer präglar platsen och ger den samtidigt liv. Här bodde en gång hovarkitekten Georg Adolph Demmler.
När södra och västra stranden vid Pfaffenteich bebyggdes 1840 och därmed den gamla stadsdelen utvidgades till de angränsande områdena, skänkte storhertig Paul Friedrich en tomt vid sjön till sin hovarkitekt Georg Adolph Demmler. Denna gåva var ett särskilt erkännande för de tjänster som arkitekten hade utfört åt hovet. Samtidigt som han var anförtrodd det stora byggprojektet vid Arsenalen färdigställde Demmler 1842 sin bostad, som även var planerad som affärshus.
Om stilen
Hovarkitekten Georg Adolph Demmlers bostadshus uppfördes på en stadsplaneringsmässigt framträdande plats vid Pfaffenteichs södra strand i samband med utbyggnaden av residensstaden. Med hänsyn till den nya byggnadens framträdande läge och dess synlighet på långt håll hade Demmler ritat en representativ byggnad som, framför allt tack vare sitt voluminösa hörntorn, utgör en markant blickfång. Demmlers historiserande klassicistiska formspråk återspeglades även i hans bostadshus. Den stora mångfalden och placeringen av de olika formelementen kännetecknar byggnaden som en representativ borgerlig villa.
Den putsade tvåvåningsbyggnaden i korsvirkeskonstruktion uppfördes i L-form. Liksom många byggnader i Schwerins residenskomplex byggdes den på pålar. Interiören befinner sig fortfarande i det ursprungliga skick som den hade vid ombyggnaden år 1857. Även planlösningen har förblivit oförändrad. De historiska dörrarna är också bevarade. Trapphuset och den gjutjärnstrappan med de påkostade räcken härstammar också från ombyggnadstiden.
