Kyrkan St. Maria Magdalena i Vilmnitz är en senromansk/gotisk tegelkyrka i stadsdelen Vilmnitz i Putbus.
Uppkomsten av kyrkan i Vilmnitze kan eventuellt härledas till Stoislaw I, en bror till Rügenfursten Jaromar I, som levde omkring år 1200. I den första skriftliga omnämnandet från 1249 står det att församlingen ”Vylmenytze” tillhörde Borante de Borantenhagens arvgods och redan hade grundats av hans förfäder.
Den äldsta delen av kyrkan i Vilmnitz är östra koret med sakristian, som fortfarande uppvisar tydliga romanska inslag. Långhuset, som uppfördes i mitten av 1300-talet, renoverades under 1400-talet. Kort därefter färdigställdes tornet. År 1351 omnämns kyrkan i Vilmnitz som begravningsplats för familjen Putbus. I kryptan under östkoret, som fortfarande kan besiktas idag, finns cirka 28 kistor. Stadens grundare, furste Malte, och hans hustru är de sista som begravdes där (1854 och 1860). Bland utställningsföremålen är de fyra stora epitafierna i sandsten från 1600 i koret samt den magnifika barockpredikstolen från 1708/09 särskilt sevärda. År 1996 restaurerades den historiska Mehmel-orgeln. Sedan över 25 år tillbaka hålls varje torsdagskväll under sommarmånaderna konserter.
