Det storhertigliga arsenalen vid Pfaffenteichs sydvästra strand i Schwerin, uppfört mellan 1840 och 1844, är ett imponerande exempel på tudorgotik. Idag fungerar det som säte för delstatens inrikesministerium och förenar den historiska arkitekturen med ett centralt läge vid vattnet.
Det imponerande storhertigliga komplexet Arsenal sträcker sig längs Pfaffenteichs sydvästra strand. Den imponerande byggnaden drar den flanerandes blick över vattnet och fångar den. Georg Adolf Demmler hade ritat planerna för Arsenalet. Dessa genomfördes mellan 1840 och 1844 av arkitekterna Herrmann Willebrand och Gottlieb Ruge – närmare bestämt som ett vapenförråd.
Storhertigens beslut att flytta sin residens från Ludwigslust till Schwerin innebar också att garnisonen för gardesregementet skulle flyttas tillbaka. Därför skulle den nya byggnaden samtidigt fungera som kasern och vapenarsenal – en uppgift för Demmler. Byggnaden rymde alla de inrättningar som krävdes för den militära förvaltningen, nämligen militärdomstolen, fängelset, rekryteringskommissionen, klassrum, övningssalar för manskapet, en matsal samt stall.
Pfaffenteich, som hittills legat utanför staden, införlivades nu i planeringen som ett stadsplaneringsmässigt inslag, eftersom ytterligare bebyggelse mycket snart växte fram där i anslutning till vapenförrådet. Detta gjorde det nödvändigt att befästa den västra stranden.
Storhertigliga administrativa byggprojekt utgjorde anledningen till befästningen av området och inledningen av den scenografiska bebyggelsen. Mot väster hade den medeltida staden i omgivningarna kring den historiska Pfaffenteich hittills knappt vuxit alls.
Efter första världskriget inrymdes polisen i Arsenalet. Flyktingar fann här en fristad efter andra världskrigets slut fram till 1947. Distriktsförvaltningen i Schwerin använde den stora förvaltningsanläggningen som säte för folkpoliset efter DDR:s grundande.
Om stilen
Arsenals stil är tudorgotik, inspirerad av den engelska sen gotiken, som är typisk för historismens första decennier. De massiva tornen på mittrisaliten och hörnpaviljongerna är förbundna med de eleganta kanttornen genom den genomgående krenelerade takfoten. Byggnaden får sin borgliknande karaktär genom den genomgående fogade kvaderstenen på väggytorna. Förfinat med en ljus färg, som passade in i sin tid, gav det storhertiglige förvaltningskomplexet intrycket av ett representativt, ståtligt palats vid vattnet.
Under den omfattande renoveringen försvann intrycket av ett representativt, ståtligt palats vid vattnet. Arsenalen användes först som vapenförråd och efter första världskriget som poliskasern. Under tredje riket bar det namnet Adolf-Hitler-kasernen. Från 1945 till juli 1947 fungerade det som boende för flyktingar. Därefter var byggnaden säte för distriktsmyndigheten för den tyska folkpolisen.
Sedan 1990 är Arsenalet säte för delstatens inrikesministerium.
