Utställning med den nordtyske målaren och tecknaren Ernst Schroeder
Fram till 1990 förblev den nordtyske målaren och tecknaren Ernst Schroeder (1928–1989) i stort sett obemärkt av konstpubliken. Trots detta fungerade han, med sitt endast kortvariga skapande, som en viktig inspirationskälla för sin konstnärliga omgivning i det förstörda Berlin på 1950-talet. Han utbildades i stadens västra del hos den tidigare expressionisten Max Kaus, flyttade sedan till östra delen och utvecklade i kretsen av likasinnade som Harald Metzkes och Manfred Böttcher en avskalad bildvärld i jordnära toner, som tolkades som ett ärligt, uttryck för den då unga generationens svar på de ideologiska kraven på en ”livsbejakande” konst, präglad av övergivenhet och längtan efter det enkla. Bland kännare betraktas Schroeder idag som en kultfigur: hans konst har uppnått en nästan ikonisk status.
