En inspirerande kväll som väcker förundran, får en att le och ger anledning till eftertanke. Denna kväll, med en mjuk musikalisk bakgrund, balanserar mellan lusten att skratta och insikten att vi själva skulle kunna vara huvudpersonerna i denna tragikomiska berättelse – precis vad som behövs för en underhållande kväll full av livsglädje och munterhet med djup.
Clowner på cirkusen är alltid glada. Men ibland förlorar även de sitt leende när hjärtat fylls av tårar. Och vad händer då, när clownen inte längre skrattar? Denna föreställning blickar bakom masken och ser människan i ögonen. Poetiskt, förundrande, rörande, muntert, tragiskt. Fullt av medkänsla. Clownen August ger sig av, lämnar manegen efter att ha misslyckats med sina egna ambitioner och ger sig ut på jakt efter djupgående lycka – på väg mot sig själv. Utan applåder och strålkastarljus, utsatt och nästan naken, känner han sig återigen mycket närmare naturen – i sådana väsentliga sceniska ögonblick, reducerade till ursprungliga sanningar, är vi alla lika. Publiken och clownen är ett. I en värld där svaghet ses som ett hot och prestation står i förgrunden som en förväntning, symboliserar clownen det djupt mänskliga: osäkerhet, längtan efter äkthet, samhörighet och kärlek.
I ”Leendet vid foten av stegen” spelar Ralf Bauer clownen August. Som komisk figur lyfter han fram den mörka sidan. Baksidan av den tröstande silvermånen. Genom skrattet har clownen tillåtelse att uttala sanningar. Han är en fantastisk blandvarelse från en annan värld. Skrattet, fött ur sorg och ilska över döden – den egna eller nära anhörigas – kan inte ändra på vår förgänglighet: men vi får finna frid med det. Och så snart vi kan le åt det har vi redan tagit ett steg uppför stegen … ”
Ralf Bauer, en yogamästare som har fördjupat sig i den tibetanska filosofin som sin andra passion och livsvärld, får med denna själfulla iscensättning på ett underhållande sätt publiken att vända blicken inåt.
”Leendet vid foten av stegen” är en poetisk fabel om besatt passion i jakten på sig själv, den passionerade berättelsen om en konstnär som följer sitt kall.
Om författaren:
”Bland Henry Millers verk intar denna fabel om det besatta jaget, som vill finna sig själv, om clownen, hans leende, hans trans, månen och stegen, en särställning som ett mästerverk. Här, i den oavbrutna strävan efter renhet och salighet, hörs en röst som talar om utopin om självförverkligande – en poetisk uppmaning till lycka.”
Henry Miller, den tyskfödde outsidern inom den moderna amerikanska litteraturen, som växte upp i Brooklyn där han upplevde första världskriget och den stora depressionen, tillhörde fram till andra världskrigets utbrott de parisiska kretsarna kring ”American Exiles”. Till synes opåverkad av ”världens larm” skapar han, vid sidan av sitt tabufria författarskap som skulle komma att ligga till grund för ”beatgenerationen”, även denna tidlösa figur, clownen August, som vill skänka människorna sann lycka. August, orörd och ”obefläckad av det allmänna eländet”, verkar ha vunnit friheten, upplever ögonblicket i sin fulla storhet, strålar, och detta sken omkring honom är en evig glädjesång. Cirkusen öppnar en liten glipa i glömskans arena...”
