Minnen om och av Marlene Dietrich
Marlene – filmhistoriens ikon, vamp och diva: Det är alltid samma legender som förknippas med namnet Marlene Dietrich, ända sedan hon efter sin triumf som den eleganta Lola i filmen ”Den blå ängeln” i början av 30-talet gav sig iväg från Berlin för att som en blond Venus erövra världen med kometlik fart. Denna skådespelerska var mer motsägelsefull, modern och kompromisslös än någon annan Hollywoodstjärna. Men vad som gjorde denna kvinna så exceptionell framgår först när man betraktar henne i sitt sammanhang.
Marlene Dietrich bar byxor när kvinnor fick stryk på gatan för att de gjorde det. Hon hämtade sitt barn till Hollywood när moderskapet innebar slutet för en erotisk filmstjärna. Hon stod emot Hitlers lockrop när många av hennes kollegor svek. Och hon inledde, i en ålder då andra för alltid lämnade scenen, en andra karriär som berätterska.
Med sin uppläsning presenterar Claudia Michelsen livet hos en kvinna som under hela sitt liv systematiskt undvek att låta sig definieras och som fortfarande är en gåta: Hur kunde hon, vars älskare hette Erich Maria Remarque, Gary Cooper, Jean Gabin, John F. Kennedy och Yul Brynner, beskriva sig själv som inte vacker? Hon hade ju uppnått världsberömmelse tack vare sin överväldigande erotiska utstrålning. Varför tvivlade hon på sina skådespelartalanger? Och hur kom det sig att denna hyllade diva under hela sitt liv klagade över ensamhet? I sina memoarer har Marlene Dietrich besvarat dessa och andra frågor för att skoningslöst redogöra för sitt händelserika liv.
