Stolperstein tillägnad konstnären Henni Lehmann från Hiddensee
Henni Lehmann – dotter till en läkare från Berlin – gifte sig 1888 med juristen Karl Lehmann. Som en självmedveten personlighet lyckades hon förverkliga sin passion för måleriet. Men precis som många andra kvinnliga konstnärer på sin tid var hon tvungen att bedriva sina konststudier vid privata skolor, vilka hon 1913 kritiserade i en uppsats på grund av bristande professionalism. År 1907 lät hon bygga ett sommarhus för sin familj på Hiddensee, och vid planeringen var hon mycket mån om att huset skulle smälta in i öns landskap. Så uppstod en arkitektur som efterliknar byggnadsstilen hos de vassklädda fiskarstugorna. Henni Lehmann var under hela sitt liv mycket engagerad i samhällslivet. Hennes sommarhus på Hiddensee blev därför också en samlingspunkt för samhället. År 1914 grundade hon, tillsammans med pastorn Arnold Gustavs och lärarna Berg och Gutzmann, ”Natur- und Heimatschutzbund Hiddensee”.
”År 1922 grundade Henni Lehmann föreningen ’Hiddensoer Künstlerinnenbund’. Bageri Schwartz ladugård, som låg intill hennes hus, byggdes om till utställningslokalen ’Blaue Scheune’. Här kunde kvinnliga konstnärer från hela Tyskland visa upp sina verk för de turister som vistades på Hiddensee. Tyvärr har varken någon gästbok eller någon utställningsförteckning från denna tid bevarats. Endast konstnärinnornas namn är kända. År 1934 sålde Henni Lehmann den blå ladan till Elisabeth Niemeier. Även hon anordnade utställningar i den byggnad som sedan länge blivit känd. För Henni Lehmann, den konverterade judinnan, blev livet på ön allt svårare. Orten Vitte, där hennes sommarhus låg, annonserade i sin ortsbroschyr från och med 1922 med meningen ”Judar är inte välkomna här”. Ön Hiddensee hade blivit antisemitisk. År 1937 tog Henni Lehmann – som led av cancer – sitt liv.” (Källa – Hiddensee – Den speciella ön för konstnärer av Ruth Negendanck, s. 56).
Henni Lehmanns kärlek till landskapet och växtlivet på ön Hiddensee återspeglas oundvikligen i hennes målningar, av vilka tyvärr endast ett fåtal har bevarats till våra dagar.
