KAT VON STENGLIN väver växtfärgade tyger och gobeliner. Hennes motiv tar först form i hennes huvud, sedan på papper och slutligen på den höga vävstolen. ALEXANDER VON STENGLIN skapar unika keramikföremål och brukskeramik med hjälp av olika tekniker.
En gammal bondgård i avskilt läge, omgiven av Mecklenburgs vidsträckta landskap med ängar, åkrar och skogar: När Kat och Alexander von Stenglin efter sina mästarprov i keramik och handvävning letade efter en lämplig plats för sin verkstad föll deras val 1986 på Eichenhof nära Picher. Mellan den gamla residensstaden Ludwigslust och statliga hästuppfödningen Redefin har Eichenhof, med galleri och verkstäder, blivit ett hemligt tips för gäster som söker något alldeles speciellt. ”Vi gillar landskapet, omgivningen och människorna här. Vi bor lite utanför byn, kan utföra mycket av arbetet utomhus, och under den varma årstiden utspelar sig vårt liv i den stora trädgården. Vi har helt medvetet valt ett område som inte är överbefolkat av turister.”
Alexander tillverkar själv glasyrerna till sin keramik, till största delen av lokala leror, stenmjöl, krita och aska. Genom olika bränningstekniker skapas unika föremål vars ytor skimrar på ett mystiskt sätt: vaser av japansk raku-keramik med fina hårfina sprickor och molniga ljuseffekter, färgglad fajans-kannor och skålar, vars klara, lysande färger tycks spegla Mecklenburgs landskap – eller terrakottaföremål som, likt pudrade med vitt, berättar om urtida tider. Bruksvärde och fantasi ingår en drömlik förbindelse.
I verkstaden intill står Kat vid sin högvävstol och tillverkar gobelänger. Även detta är en uråldrig teknik som sedan medeltiden är känd som ”bildvävning”: vävda väggmålningar. Kats abstrakta mönster med rumsliga effekter som skjuter fram och tillbaka talar dock ett helt nutida bildspråk: ”Mina bilder uppstår först i huvudet, sedan på papper och därefter på den höga vävstolen som gobeliner. Jag tycker om att skapa en bild av tyg.”
På flatvävstolen tillverkar Kat von Stenglin täcken, kuddar och tyger av alla slag. Hon använder lin och bomull till varpen (de vertikala trådarna) och ren fårull till skottet (de horisontella trådarna). Fårullen är handspunnen och växtfärgad: ”Växtfärgning är också ett urgammalt hantverk; det är spännande att använda gamla recept, men också att ständigt prova nya saker.”
