Heilgeist-Spital, som omnämns för första gången år 1256, är ett av de bäst bevarade före detta sjukhusen i norra Tyskland. Heilgeistkyrkan från början av 1400-talet är en av de äldsta byggnaderna i komplexet. De tvåvåningshusen och korsvirkeshusen användes en gång i tiden för att husera och vårda sjuka och vårdbehövande.
Heilgeistkloster nämns för första gången år 1256. Vid den tidpunkten låg det dock fortfarande inom befästningsringen vid Heilgeiststraße, som senare fick sitt namn efter klostret. I början av 1300-talet flyttades det till stadens ytterkant, vid vattenvägen. På grund av denna flytt var Heilgeistklostret ständigt utsatt för belägringar och förstörelse. Den äldsta delen av sjukhuset är Heilgeistkyrkan. Den härstammar från början av 1400-talet. Den lilla hallkyrkan med fyra valv har ett rakt koravslut och är utrustad med en barock altaruppsättning från tiden omkring 1770. Inne i kyrkan är det stjärn- och korsribbvalvet anmärkningsvärt. Förutom västra portalen, som leder ut mot vattenvägen, har kyrkan en östra portal samt två dörrar på den östra läktaren, genom vilka man kommer in i den så kallade kyrkgången. Den består av två parallella tvåvåningsbyggnader som byggdes till kyrkan omkring 1645 och som användes för att hysa sjuka, vårdbehövande och äldre människor. Gången avslutas i öster med en port som skiljer kyrkgången från resten av sjukhuset. År 1680 byggdes en läktare in i kyrkgången, som troligen fungerade som förebild för rådhusets kolonnad. Heilgeistkyrkan var före 1945 garnisonskyrka och används idag som gudstjänstlokal för Heilgeist-Jakobiförsamlingen. Den restaurerade kyrkgången har inretts med bostäder. I anslutning till läktaren ligger sjukhusområdet, där det står små korsvirkeshus. Helheten bildar en sluten anläggning, vars återuppbyggnad inleddes efter återföreningen och som nu är avslutad.
