Sankt-Marien-kyrkan i Loitz är en kyrkobyggnad från 1200-talet i Loitz.
De äldsta uppgifterna om stadskyrkan härrör från år 1299. Kyrkan är en treskeppig, femjockig hallkyrka med rak avslutning i öster och ett kyrktorn i väster. Två av kyrkans jockar har sin kärna från 1200-talet. Entréhallen och de båda sidoskeppen tillkom under senmedeltiden. Under 1600-talet genomfördes dock omfattande tillbyggnader och ombyggnader, och ytterligare tillbyggnader gjordes under 1800- och 1900-talen. Kyrkan uppfördes av fältsten och tegel, och senare putsades murverket.
Ombyggnaderna år 1600 finansierades av hertiginnan Sophia Hedwig. De ursprungliga ytterväggarna i tornhallen mot norr och söder revs och tre joche tillkom i öster; samtidigt revs även koret. Mellan 1809 och 1811 genomgick kyrkan återigen en omfattande renovering under ledning av Johann Gottfried Quistorp. Vid denna tid hade Joachim Friedrich Barkow, som utnämnts till präst av den svenske kungen 1802/03 och senare blev superintendent och konsistorialråd, tjänstgjort från 1802/03 till 1836. Han begravdes vid norra muren. Kyrktornet byggdes om 1832. År 1866 byggdes två sakristior till på gaveln i öster. År 1906 följde igensättningen av de båda södra ingångarna.
Till inredningen i Marienkyrkan hör en barock altarskåp, som tillverkades 1720 i Elias Keßlers verkstad, en predikstol tillverkad av Johann Gottfried Quistorp, en dopfont i granit med fyra plastiska huvuden på kupolen, tretton porträttpaneler som härstammar från furstarnas kyrkbänkar samt ett bibliotek som donerades av hertiginnan år 1621. Orgeln tillverkades 1941 av företaget Kemper i Lübeck. Kyrkans klockspel består av två bronsklockor och tre små cymbaler som tillverkades 1996.
