En aktiv semester med nordtysk romantik

Även Frauke och Wolf är fascinerade av den värld som romantikens målare såg. Paret firade 2018 – i samband med 200-årsjubileet av Caspar David Friedrichs och hans hustrus smekmånad till Rügen – sitt bröllop på den gamla utsiktsplattformen vid Königsstuhl på Rügen. Kan det bli mer romantiskt än så? Det vill de två nu ta reda på längs den 54 kilometer långa rutten ”Norddeutsches Romantik” från Wolgast via Greifswald till Stahlbrode – och samtidigt följa de berömda målarnas fotspår som blivit till bilder. Eller snarare däckspår. Frauke och Wolf sätter sig nämligen upp på cykelsadeln.

Ett slott i Törnrosas sömn

Med ny energi cyklar bröllopsparet vidare längs kusten. Vid kusten mittemot Greifswald ligger slottet Ludwigsburg. När man cyklar genom den träbyggda portbågen till området och så att säga träder in i en annan tid, reser sig det imponerande trevåningsslottet. Byggnaden, som en gång uppfördes som tillflyktsort för den pommerska hertiginnan Sophia Hedwig, ligger idag som i en Törnrosasömn, omgiven av en lika förtrollad slottträdgård. Några av byggnadens fönster är till och med igenspikade med brädor, och fasaden är på vissa ställen sönderfallande.

Men det avskräcker inte kulturintresserade, tvärtom. För inne i Ludwigsburgs slott väntar nämligen ett enastående tvärsnitt genom dess byggnadshistoria. Bokstavligen. Under uppbrutet parkettgolv skymtar stenvalv fram, och stödda stuckaturtak väntar på att restaureras. Under århundradenas lopp har de olika slottets ägare gång på gång byggt över, omformat och ritat om rummen. I samband med de pågående renoveringsarbetena återställs nu de olika rummen till ett av de tillstånd som var avsedda för dem under slottets många historiska epoker.

Romantikens hemvist

Den ståtliga byggnaden ägdes en gång av den pommerska adelsätten Klinkowström, från vilken även romantikmålaren Friedrich August härstammade. Denna kreativa adelsman förenades med Caspar David Friedrich och Philipp Otto Runge inte bara av kärleken till måleriet och den vilda naturen vid Östersjökusten, utan också av en djup vänskap. Och även om trion kanske aldrig befann sig i Ludwigsburg samtidigt, kan man här ändå se den nordtyska romantikens väsen som under ett förstoringsglas.

”Vad gör de tre tekopparna här?”, undrar Wolf. Mitt i ett rum på övervåningen står ett litet bord med tre dekorerade tekoppar av porslin, tillsammans med en matchande tekanna och en sockerskål. Har brudparet kanske överraskat restauratörerna med eftermiddagste? Långt ifrån. Kopparna symboliserar snarare de tre romantikerna Friedrich, Runge och Klinkowström. Den lilla utställningen belyser relationen mellan dessa exceptionella talanger och innehåller intressanta fakta om slottets historia.

Tegelstenar så långt ögat når

Men nu är det dags att återvända ut i den friska kustluften och hoppa upp på den trogna cykeln – den sista sträckan väntar. Frauke och Wolf cyklar längs den danska Wiek – så heter den Östersjöbukt där floden Ryck mynnar ut vid Greifswald – fram till den medeltida klosterruinen Eldena. Detta tysta vittne reser sig i utkanten av den anrika hansestaden och låter besökarna ta ett steg tillbaka in i det förflutna. Det första som fångar blicken är de fortfarande kraftfullt röda tegelstenarna, som är så typiska för arkitekturen vid Östersjökusten. Det intensiva gröna som träden på det till park omvandlade området självklart bär upp skapar en intensiv, fascinerande färgkontrast som man gärna vill förlora sig i.

Utan tvekan är en del av klosterruinen den absoluta publikmagneten: det imponerande västverket. Wolf måste sträcka på halsen ordentligt när de båda går genom portalen som sträcker sig mot himlen. ”Den här utsikten har ju Caspar David Friedrich också använt”, påpekar kulturkännaren. Faktum är att den nordtyske målaren införlivade den omisskännliga portalen i flera av sina verk – och tog sig gärna vissa friheter när det gällde utformningen av omgivningen. I det romantiskt mystiska verket ”Eldena i Riesengebirge” förflyttas västverket utan vidare till dagens Tjeckien. Man får förlåta honom, det har ju trots allt skapat konst för eftervärlden.