Ett äventyr för mor och dotter längs cykelvägen mellan Berlin och Köpenhamn

Vi är på väg längs den 680 kilometer långa cykelleden Berlin–Köpenhamn. Franzi och jag, som är fritids- och nöjescyklister, har planerat sju dagar för den tyska sträckan. Den leder till Warnemünde, där färjan till Danmark avgår. Cykelvägen kallas ”grön-blå” eftersom den går genom orörda landskap och ofta slingrar sig längs vattnet. I alla fall så snart man har lämnat Berlin-Mitte bakom sig. Även om starten vid Brandenburger Tor hade sin charm: När vi tidigt på morgonen hängde upp våra packväskor och justerade hjälmarna där var vi visserligen de enda långdistanscyklisterna, men inte de enda cyklisterna. Från alla håll susade hjälmklädda kostymklädda män, stadsbor i Birkenstock-sandaler och unga pappor med lastcyklar genom portarna, snabbt och målmedvetet, medan Segerskolonnen glittrade gyllene i bakgrunden. Det var en spännande, urban start på vår landsbygdstur.

Och nu alltså Brandenburg. Efter ett stopp vid slottet i Oranienburg cyklar vi längs tysta alléer, genom idylliska byar där uråldriga tegelkyrkor ligger lågt, och förbi rapsfält i en så mättad gul färg att jag helst skulle vilja hoppa rakt in i dem. I Ziegeleipark Mildenberg, numera ett industrimuseum med upplevelsepark, slingrar vi oss mellan de nedlagda ringugnarna och picknickar vid Havels strand. Efterrätten hämtar vi senare i form av praliner i den lilla byn Himmelpfort, där det inte bara finns en riktig chokladbutik, utan också ett julpostkontor där jultomten varje år tar emot brev från tusentals barn. Postlagernd, förstås. „Det har du aldrig berättat för mig när jag var liten“, klagar Franzi.  „Du kommer ju från Bayern“, försvarar jag mig. ”Du hade Christbarnet.”

Men vi låter oss inte skrämmas av rovfiskar. Även i Jabel-sjön badar vi återigen med stor njutning. Precis som senare i Krakower-sjön, där vi sedan sitter kvar länge och i skymningen pratar om framtiden, innan vi skjuter cyklarna &över den mysiga kullerstensgatan i gamla stan till vårt hotell. Det är enkelt att hitta övernattning på turen; det råder ingen brist på hotell, värdshus och pensionat längs vägen. Mellan våra dopp i det svala vattnet cyklar vi också en bit då och då; det är ju så vackert i detta nordiska landskap, där kåddoftande barrskogar växlar med böljande fält. Högre och högre, längre och längre välver sig himlen över oss, ljuset strömmar över landet, och jag anar redan lite grann Östersjön.

”Jag älskar allt vatten här”, säger Franzi glatt i Güstrow. Havet ligger visserligen fortfarande drygt 50 kilometer bort, men till gengäld kör vi längs en ”Inselsee”, en ”Pfaffenteich” och en flod som heter Nebel fram till dagens kulturella mål: Gertrudenkapellen.

Güstrow är Ernst Barlachs hemstad

I den gotiska Gertrudenkapellen ställs några av den store skulptörens viktigaste skulpturer ut. Tyst betraktar vi den ”Läsande klosterstudenten”, ”Tvivlaren” och ”Pietà”, och fördjupar oss i de mänskliga sinnesstämningarna som Barlach har skapat i trä och gips. Expressionisten bodde i 30 år i Güstrow, där han sägs ha hämtat inspiration både från den lokala tegelgotiken och från den mecklenburgska landsbygdsbefolkningen.

Vi gillar också människorna här. ”Alla är så okomplicerade och öppna och gör fantastiska saker”, konstaterade Franzi redan när vi besökte ”Manufaktur Löwenzahn” . Anja Bayler säljer där inte bara hemgjorda siraper, örtteer och fruktvinäger, utan serverar oss också nybakad jästfläta och utsökt vildplommonmarmelad i sin romantiska trädgård. Några kilometer längre bort beundrar vi ”Gutshaus Linstow”, som Thorsten Dietzel och Franziska Hesse har förvandlat till ett avslappnat och elegant semesterparadis med mycket samtida konst, där vi helst skulle ha bokat in oss direkt.

Men vi vill ju fortsätta. Vi vill till havet. Till Rostock, där de högt uppragande hamnkranarna redan vittnar om Östersjön, och sedan de sista kilometrarna till Warnemünde. Där står vi på Westmole, låter en kraftig havsbris blåsa om näsan och blickar efter färjan som just seglar iväg mot Danmark. Nästa år är även vi ombord. Och cyklar vidare till Köpenhamn.

Men nu ska vi först ta ett dopp.